Något sade mig att det var dags att prova aniskaramellerna jag undrat över. Det var det. De smakar som bröstkaramellerna jag älskade som barn. En hel karamell åkte ner som efterrätt. När man inte mår bra suktar man efter välkända, trygga smaker och de kan vara rätt kniviga att få tag på utrikes, så det här var en trevlig upptäckt.
